matsfranzen

 

 

Matsuri i Kyoto. Matsuri betyder festival. Den pågår varje år och höjdpunkter är parader (eller processioner snarare) genom moderna downtown och Gion till och från shintotemplet Yasaka, Som mycket annat har vi tänkt vid flera tidigare resor att vi ska titta på paraden men inte blivit av. Inte orkat. Inte känt för. Inte haft tid. Eller none of the above. Semesteraktiviteter följer sin egen logik. Nu följde vi både en morgon och en kvällsparad på festivalens sista dag. Mycket folk på trottoarerna men inte trängsel. Low-key känsla. Stillsam procession. Shinto-klädsel. En och annan bärstol. Mest män. Lugnt vandrande. Lugna åskådare. Franför allt kvällspassen i mörkret är rätt mysigt.

 

 

Flera bekanta ansikten i staden. Denna var dock planerad. Min brorsa är i staden våra sista två dagar efter att han varit i Kobe och förätit sig på Kobe-biffar ... Vi gör några gemensamma aktiviteter. Äter på stå-kött-restaurangen Ikinari som öppnat filialer i Kyoto och går på Monkey Park i Arashiyama. Ap-park låter verkligen tourist trail men den är verkligen oväntat bra. 20-25 minuters promenad i brant uppförsbacke genom ett skogsparti tar dig upp på ett berg med wow-utsikt över hela staden. Och där rör sig aporna (makaker såklart) helt fritt bland Kyoto-bor och turister. Rätt härligt faktiskt. Vi har sett lösa makabker flera gånger förut i Sydostasien men ändå drar man på smilbanden när man ser aporna leka bara några meter ifrån oss. För 10 kronor kan du också mata aporna med jordnötter. De är ömsint försiktiga när de plockar nötterna ur händerna. Fin känsla.

 

 

 

Sumo. 15e och sista dagen av Nagoya-mästerskapet (6 turneringar varje år). Mongolerna fortsätter att regera. Harumafuji från Mongoliet vann sin 8e titel. Den högst rankande titeln du kan ha som sumobrottare är "Yokozuna" och ingen japan har promotats till den nivån sedan 1998. Nu finns det tydligen en möjlig chans om lovande brottaren Kisenosato vinner i septembermästerskapet.

 

 

Whisky. Mot whisky-distilleriet Yamazaki som ligger en kvarts tunnelbanefärd sydväst om Kyoto. Yamazaki är ett av de mest kända märkena här och ingår i dryckesjätten Suntory. Tänk "make it Suntory time" som Bill Murray säger i Lost in Translation innan han smuttar ur whiskyglaset. Japansk whisky är stort sedan ett antal år. Vinner ofta prestigefyllda tävlingar över whisky från Skottland numera och har blivit väldigt populärt. Vi har varit på ölbryggerier och på vingårdar men aldrig på ett whiskydestilleri förut så kul bara att se hur det fungerar.

 

 

Jag har generellt väldigt svårt att orka lyssna på guidade turer. Jag försvinnner iväg och drömmer om annat. Här funkade det rätt bra. Lagom långa utläggningar om hur processen fungerar och några historiska anekdoter här och var.  Du får se alla del i tillverkningen och sedan gå genom ett dunkelt belyst jätterum där själva lagringen sker.  Tusentals och åter tusentals tunnor av whisky staplade på varandra i långa gångar. Förmodligen miljarder kronor av whisky samlade här. Turen avslutas med en whiskyprovning (surprise..) och inköp i whiskybutiken (ännu mer suprise..). Det var inte många klunkar whisky på provningen men känner ändå ett litet sting av alkoholen. Plötsligt vill man köpa massor i butiken. Men vi nöjer oss med tre flaskor och några whiskyprovarglas. Tar oss halv-lulliga tillbaka till hotellet vid lunchtid 😀