Tisdag 12 juli/Onsdag 13 juli 2016 - allt mer än att vila är jobbigt
Hotellfrukost tisdag. Det visar sig att en av servitörerna var i Hangzhou häromveckan dit vi ska på lördag. Hotellfrukost onsdag. Servitören har med karta från sin semester och ger oss snabblektion vad han tycker vi borde göra och ger oss sedan kartan. Det finns service och så finns det något bortom service. Fan vad jag älskar såna detaljer.
Jet-lagen försvann på 2 dagar. Inget vakna 02:30 och inte kunna somna om längre. En ny oväntad fas har dykt upp. Sova hela natten. Äta frukost. Sova 2-3 timmar till. 2 dagar på raken. Väldigt mycket semester. Väldigt skönt. Men vafan kommer tröttheten ifrån? Men semesterlunken kan nog anses invigd nu. Allting utöver vila på rummet är jobbigt. Till och med att ta hissen ned till utomhuspoolen känns på gränsen. Vi kommer bli sjukt bra på pensionärsliv. En sak per dagen kommer nästan vara för mycket för oss ..
Bio. Igen. Cold War 2. Gangsterfim från Hong Kong. Hong Kong gjorde under 80/90-talet många av de coolaste icke-amerikanska actionfilmerna men de senaste 10-15 åren har Sydkorea tagit över den kungakronan. Då och då visar dock Hong Kong att de fortfarande kan och Cold War 2 är definitivt en sådan film. Bara inledningssekvensen när kameran sveper över skyskraporna i Hong Kong och ljudspåret mullrar.. Bara det var värt biobiljetten. Och att kungen av 80-talets gangsterfilmer Chow Yun Fat (manliga huvudrollen i Crouching Tiger Hidden Dragon) har en biroll gör att vi sitter och hoppar i salongen. Gillade.
Trots göra ingenting. Över 20 000 steg om dagen i ångande hettan. Gå gå gå. Chinatown. Gallerior. Äta. Dricka. Glass. Repeat. Gör om.
Fikar på ett helt nyöppnat kawaii-cafe. Typ gullig/snuttig-fik. Pompompurin café. Karaktären kommer från Hello Kitty-världen och hela cafet är inrett med Pompompurin-detaljer. Jag hade aldrig hört talas om figuren förut men måste säga att stället hade en viss härlig charm över sig. Bara att det ingick ett gosedjur som sällskap under måltiden går inte att tycka illa om. Eller det går säkert att avsky det men vi föll för det.
Läst Olof Lundhs "Vad jag pratar om när jag pratat om fotboll". Fokus på bakom kulisserna i den svenska fotbollen. Lätt bedrövande läsning. Inte för att jag trodde det var vitt och problemfritt i Sverige men boken visar upp en värld fylld av mygel, maktkamper och moraliska tveksamheter på en värre nivå än jag trodde. Friends arena, övergångar, tillsättande av ledamöter etc. Inga smickrande bilder av Hamren och Lagrell exempelvis. Spännande, intressant, förbannat bra! Bra är också att den även ger en hel del balans mellan det negativa och det positiva.
Kommentarer
Trackback
