matsfranzen

Jag upphör aldrig att förvånas över det absurda antalet matställen i städer som Tokyo, Taipei, Hong Kong eller Singapore. Varenda galleria, varuhus, gränd, varenda allting kryllar av folk som sitter och äter eller dricker. Överallt. Det tar aldrig slut. Äter ingen någonsin hemma här eller hur går ekvationen ihop. Det känns ju som att det är många gånger fler matställen per kvadratmeter här än i New eller London. Ja man bor trängre i Asien men ändå det är bara otroligt hur det finns människor att fylla alla ställen. Men kul är det bara att passera myriaden av olika typer av dofter och skyltar. Eller bara höra ljuder av tusentals människor som pratar och äter samtidigt.

 

Varför är det så att om man åker på en 2-dagars weekend så är man alltid all-in, nu jävlar-göra-allting och hela kroppen skriker bara av topp-form men... när man har 4-5 dagar kvar av en nästan fyra veckors resa så känner man mer att panikångesten skriker i hela huvudet över att snart behöva åka hem. Lätt handlingsförlamning ilar i mig.

 

De flesta längre semestrar har något tema eller någonting som följer genom semestern. Det kan vara en låt man spelar hela semestern. Eller äta en viss typ av glass. Eller att man ska göra en viss typ av pose på alla Insta-bilder. Denna resa vara Yuzu-resan. Den japanska citrusfrukten som smakar och ser ut som en blandning av citron, lime och grapefrukt. Typ. Vi har druckit yuzu-drinkar, ätit torkat yuzy-godis, köpt importerade yuzu-frukter från Japan här i Singapore. Och så vidare. Vi har varit som Minions efter bananer. 

 

Galleriorna har problem även här med minskad försäljning och icke-uthyrda lokaler. Delvis baserat på "consumer cofidence" men givetvis även hotet från e-handeln. Städer som Hong Kong och Singapore är ju synonymt med shopping mall efter shopping mall efter shopping mall. Turistekonomin är ju delvis uppbyggd på att det handlas som fan i oftast glammiga shopping-gallerior. Transformering till alternativa intäkter pågår redan men ska ändå bli intressant hur dessa städer hanterar förändringen.

 

 

 

Vi har varit på två grymt bra konst-utställningar i Singapore. Kusama som verkligen är en favorit har en stor utställning på National Gallery här. Vi såg henne på Moderna hemma förra året, jag såg henne i NY för två år sedan och vi har sett flera av hennes verk på bland annat konstön Naoshima nyligen så är det ändå jävligt läckert. Vi går tydligen igång på prickar .. Redan några hundra meter innan man kommer till själva museet börjar vägen kantas av prickar. Och sedan fortsätter det i samma LSD-liknande hallucinatoriska andra. Underbart.

 

 

Den andra utställningen var av japanska konstgruppen Team Lab. De hade en utställningen i London när vi var där i mars men trycket var så stort att det var helt fullbokat så nu skulle vi bara in .. Hur man ska förklara vad de gör i ord så det verkar spännande känns övermäktigt men ungefär såhär - de projicerar digitala bilder och filmer på väggar och de väver in interaktiva moment. Så enkelt och trist låter det men fan bra det är när man är där. Finalen är när man går i ett verk som heter "Crystal Universe" - en gång leder genom tusentals LED-lampor som hänger ned från taket och som utför ljusspel. Ett av de häftigare konstverk vi har upplevt. En religiös upplevelse för ateister som oss.

 

Vi har haft 4 vita dagar på snart 4 veckor. September får bli helvitt. Eller annan lämplig månad när vi orkar ...

 

 

Bio. Shaw Lido över gatan från hotellet. Har säkert varit på bio på någon av deras dukar 10-15 gånger genom åren. Hong Kong-skräckfilmen Sleep Curse med Anthony Wong som är lite av en favorit. Underhållande. Galen. Blodig. Bra med andra ord .. Skulle kunna gå och se Hong Kong eller Sydkoreanska filmer hela dagarna i flera veckor på bio om det gick. Får inte nog.