matsfranzen

 

Vaknar till med ett ryck straxt efter klockan 2 på morgonen. Åsa är också vaken. Det slår någonstans utanpå byggnaden. Nej det skakar. Jordbävning. Klarvaken direkt. Vi bor på 35e våningen och byggnaderna ska svaja för att hantera jordbävningar. Är det en liten eller stor. Ska vi ligga kvar eller gå upp. Vi ligger kvar. Det skakar någon halvminut men inga saker rör på sig i rummet. Det är en liten. Skönt. När det är över är det tyst igen som inget har hänt. Tar upp mobilen. Datat för jordbävningen kommer upp mindre än en minut efter skalvet. Rätt coolt ändå. 5,5 men epicenter många mil norrut så "upplevd nivå" i Tokyo är runt 4 vilket är lågt. För japaner är 4 ungefär lika med en fluga som stör när man sitter och äter. Fukushima var 9 .. Allt annat data kommer direkt också - ingen tsunamirisk etc 

 

Läsångest. Jag tog med flera roliga böcker och seriealbum att njuta av. Både i pappersform och digitalt. Sett fram emot att få tid att läsa .. På flighten blev det noll sidor och nu har jag läst runt 40 sidor sedan vi kom till Japan. Känner pressen. Måste leverera sidor. Men så sitter man eller ligger ned och leker med mobilen istället. Som vanligt. Om boken är bra har inte ens med saken att göra. Kroppen måste bara ha mobilknarket, Boken förlorar hela jävla tiden. Situationen har dessutom förvärrats sedan vi kom hit - jag har köpt ytterligare några tidningar och någon bok så jag ligger nu mer efter än innan resan började. Jag låg i startblocken men nu sitter jag frustrerad 20 meter bakom startblocken. Frustration. Var är mobilen förresten? 

 

 

Tåg till Kanazawa på västkusten nära Sea of Japan. Staden kallas "lilla Kyoto" enligt personalen på hotellet i Tokyo. 2,5 timmars resa via gamla vinter-OS-staden Nagano och bergen. Gröna kuperade landskap svischar förbi. Mycket åka i tunnlar blir det tyvärr också.

 

 

På alla Shinkansen-tåg går det runt kvinnor (jag har aldrig sett män göra det men det förekommer säkert) med matvagnar ungefär som på flyget som säljer mat, snacks och dricka. En språkförbistring senare och jag sitter med "Sweet potato glass" istället för vaniljglass, Udda smak. Det smakar onekligen osaltad sötpotatis. Och det smakar onekligen inte gott alls. Limiten edition stod det på förpackningen. Jag får känna mig lite viktig ändå.

 

 

Det uppstår onekligen språkliga missförstånd ibland men det är ändå sällan det blir fel eller att det inte går att lösa. Det krävs iochförsig inte japanska för att jag ska höra fel - den danska flygvärdinnan på vägen hit frågade om jag ville ha gös till frukost vilket jag tyckte lät rätt vidrigt så jag sa nej. När Åsa senare får juice inser jag att det var det hon frågade om. 

 

 

Kanazawa. En "mellanstor stad" med knappt en halv miljon invånare. Någonstans runt 25e största staden i Japan. Kanazawa har gamla anor och hade under perioder den starkaste klanen efter Tokugawa-klanen vilket gjorde staden till en av de viktigaste efter Kyoto för några århundraden sedan. Staden är mest känd för att ha en av de tre vackraste trädgårdarna i landet (Kenrokuen) och många historisk bevarade byggnader eftersom den aldrig bombades under andra världskriget. Men den har ändå legat i skuggan som turistresemål. Fram tills för bara några år sedan när snabbtåglinjen från Tokyo öppnade. Nu är det enkelt att åka hit så vi bestämde oss för att prova.

 

 

Bor två minuter från tågstationen på Nikko hotel. Bekvämt. Slänger in väskorna på rummet. Här ska turistas hårt och mycket på 24 timmar. Staden är överskådligt stor och det går relativt enkelt att promenera till alla stadens attraktioner. Solen steker och är ute efter mitt kala huvud. Den vill sänka mig helt enkelt. Köper en barnsligt fånig turisthatt - tänk japansk stråhatt a la risodlare (hur jag tänker en risodlare kanske ska tilläggas). Den hjälper snabbt. Huvudet slutar koka. Alla ler mot mig när hatten är på. Förstår de ..

 

 

Vi gör fantatiskt vackra och stora trädgården Kenrokuen, det innovativt cirkelformade konstmuseet 21st Century Museum of Contemporary Art som innehåller högklassig konst av bland annat vår favoritkonstnär James Turrell, samurajhusdistrikt och några tempel. Det är grönt, mysigt och en hanterbar mängd med turister. En härlig dag i turistandets tecken. Mersmak.