matsfranzen

 

Förra sommaren vaknade vi var och varannan morgon till nyheter om våld och blod - terror i Nice, kuppförsök i Turkiet, terror i Tyskland. Nu startar varje dag med nya cirkusliknande galenskaper från Vita huset. Han avgår, han sparkas, Scaramucci basunerar ut att han inte inte suger sin egen kuk och s vidare. Och nu försvann Scaramucci efter bara 10 dagar. Skiten tar inte slut. Och det har bara gått 6 månader ..

 

Annars är det mycket Nordkorea på nyheterna här. Missilerna kan skjutas längre och längre och oron finns onekligen för både Japan och USA. Däremot har ölbryggerierna goda tider i den stekande sommarhettan här - höga temperaturer under hela juli i stora delar av Japan gör att det säljs rekordmycket öl. Vi gör även vår del för att sponsra försäljningen ..

 

 

Byter hotell. Går med väskorna 2-3 kvarter i Otemachi. Tar hissen till 34e våningen. Aman Tokyo. Checkar in. Uppgraderas. Utsikt genom panoramafönster över Imperial Palace Gardens. Stunning. Hela Tokyo breder ut sig nedanför våra fötter. Shinjukus skyskrapor tornar upp sig väster om grönskan. När man tittar ut ser det ut som att det skulle ta 20 minuter att gå till Shinjuku men det tar en halvtimme med Yamanote (tunnelbane-ringlinje) att ta sig dit. Älska metropoler. 

 

Kvävande varmt. Tung tryckande luft. 6 trappsteg och pulsen dunkar I huvudet. Är det farligt? Känslan av annalkande hjärtinfarkt bubblar inombords. En hypokondriker som mig tror visserligen att hjärtproblemen alltid ligger fyra fotsteg bort .. Och värmen är värst första dagarna sedan vänjer man sig.

 

 

Vi har varit i Tokyo ett tiotal gånger så det finns inga måsten kvar. Några idéer men inga planer. Planer är vardagen hemma. Planer är måsten. Planer kan fuck off. Vi gillar göra allt och inget. Gå, åka tåg, slöa på rummet, shoppa, äta och dricka. Dagarna blir somde blir. Går i närliggande Ginza, åker tunnelbana till Akihabara, går på en utställning i Nihonbashi. Skrikande Ljudmattor och in-your-face-design flödar tillsammans med tystnad och gamla tempel. Jag kan aldrig tröttna på blandningen.

 

 

Vi hade iochförsig planerat en kväll, Årlig träff med vår kompis Vivian Morelli från Kanada som bott i Japan i drygt 7 år.  Vi träffade henne genom hennes blogg när hon bodde i Osaka för ett antal år sedan. Träffen sker numer alltid i New York-baren (Lost in Translation-baren) på Park Hyatt i Shinjuku. Lika underbart roligt varje gång. Så även denna gång. Och drinkarna levererar alltid. Vi sågs först vid 22-tiden vilket känns bra när man är i vår ålder - då kan man låtsas att man är ung på nytt och ska göra Tokyo hela natten .. Älskar att tunnelbanan genom nattmörkret hem i Tokyo. Förföriskt åker vagnarna fram genom stadsdelarna utmed Yamanote-linjen. Skulle kunna sitta kvar på tåget i flera timmar ..

 

 

 

 

Art aquarium. En årlig utställning i sommar-Tokyo som jag inte hade hört talas förut. Fiskar och akvarium designas med ljus och konstutsmyckningar. Låter det konstigt. Ja det var lite weird och halvpsykedeliskt men ändå rätt kul. Utställningen firar 10 år i år och över 7 miljoner besökare har den haft sedan starten. Ganska mycket folk när vi var där. Alla trängs och köar med sina mobilkameror framför hundratals akvarier. Och någon elektronisk loungemusik ackopanjerar föreställningen.

 

 

Flera av de stora varuhusen i Tokyo har takterasser med bland annat stora ölserveringav under sommarmånaderna. Flera har även små shrines, trädgårdar och Mitsukoshi i Nihonbahsi har en hel trädgårdshandel med en fantastisk bonsaidel. Flera kostar flera hundratusen kronor och har säkert tagit många många år av envetet arbete. Japansk perfektionism. Vi vill i princip ha alla men inser att det inte går att skeppa hem en ömtåligt växt till Sverige. Vi får njuta på plats.

 

 

På tisdagkvällen går vi till Bar high five I Ginza. Den brukar komma högt på Worlds Best Bars lista över världens bästa barer och vi har inte testat den förut. Man måste arbeta hårt hela tiden på att uppdatera vår bar-portfolio" så den håller måttet .. Det här är klassiskt Tokyo - baren ligger på en bakgata och vem man inte var den ligger så kommer man inte bara att ramla på den. Och när du väl hittar den så tar man en hiss ned i källaren och där väntar baren med endast ett tiotal sittplatser. Och detta är enbart en sitt-bar så när platserna är slut då är det fullt. Det är svårt att förklara varför men man välkomnas direkt av en fantastisk härlig och mysig atmosfär. Gemytligt. Varmhjärtad mottagning. Pitch perfect cocktails. De har inga drinkmenyer. Det börjar med att vår bartender (en amerikan från New Orleans) ställer frågor om man gillar bäst - fruity, bitter, smokey, sur och så vidare och vilka spritsort man vill ha som bas. Sedan försvinner han iväg till den japanska mixologen som syr ihop en cocktail efter önskemålen. Gillade konceptet, gillade drinkarna, gillade framför allt känslan att sitta där.