matsfranzen

 

 

Vi lämnade Bali vid 12-tiden på söndagen och bara några timmar senare skakade jordbävningen på grannön Lombok så pass kraftigt att folk sprang ut på gatorna i panik även på Bali. Tur vi slapp det obehaget. Men på Lombok var det mycket mer än bara lite obehag. Det var en tragedi. Runt 350 döda. Fy fan.

 

Vi bor på samma hotell i Singapore som innan avstickaren till Indonesien. Ett smart drag då vi kunde lämna de stora väskorna på hotellet och åka med bara handbaggage. Vilken hit. Varför åker vi inte alltid med bara handbaggage? Så underbart enkelt och bekvämt. Inget att släpa på. Inget stå och vänta på baggage vid rullbanden på flygplatserna. Mersmak. 

 

Appropå jordbävning så fick min mage ett kortare men kraftfullt skalv. Det blev en fin kväll med bara mig och toaletten. Man kan säga att vi bodde tillsammans och det var ett intensivt men kortvarigt förhållande. Vi skildes som vänner. Tror jag. En skiteffekt (hoho) blev att jag var i princip utslagen dagen därpå vilket givetvis var Åsas 50-årsdag. Så jag lyckades även få hennes stora dag att handla om mig. Det krävs en del talang och hårt arbete för att få till det .. 

 

50 år. Går inte att fatta. Känns bara overkligt. Vad hände med åren? Och vad hände med de unga versionerna av oss? Vi var i Singapore första gången 1996 och då var vi 27 och 28 år gamla. In the blink of an eye är vi här nu 22 år senare och 22 år äldre. Och de 22 åren som kommer - de lär gå ännu snabbare och då är vi plötsligt 70. Obehaligt. Och deppigt. Men ett stort monumentalt bortom-alla-beskrivningar grattis till världens bästa fru. Att hon stått ut med mig i alla år både magiskt och ofattbart. 

 

Det finns inte många telefonkiosker kvar här. Men nära hotellet står de kvar som vi ringde hem ifrån när vi var här första gången. Ler varje gång vi går förbi telefonerna. På den tiden använde vi kontanter mer än vi använde kreditkortet. Nu blippar man mobilen via Apple Pay både i Indonesien och i Singapore och man blir irriterad om det inte funkar.

 

Singapores nationdag närmar sig. Den 9e augusti fyller landet 53. Flera butiker spelar numer bara smöriga nationalistiska sånger hela dagarna där allt handlar om att Singapore är fantastiskt och hur alla är tillsammans som bröder och syskon hela i vått och tort. Smetigt. 

 

Manhattan Bar. Asiens bästa bar 2018 enligt siten "worlds50bestbars.com". Bara några minuters promenad från vårt hotell. Och yes den levererade. Den osade klass redan innan de svarta trädörranra öppnas. Men utan att vara snobbigt. Servicen är bara underbart snygg och sofistikerad i alla detaljer. Till och med drinkmenyerna doftar lyx och härlig dekadens. Namnet säger temat. Old New York-känsla där drinkarna ska ge sken av olika perioder i Manhattans historia. Läckert. Och dyrt. Cirka 170-180 kronor för en cocktail. Du får dock de kanske godaste popcorn jag ätit som gratis tillbehör. Popcorn med någon typ av chilikrydda. Det låter inte gott alls men shit va bra det var. Jag lämnade startblocket på rekordtid och gick direkt in i hetsätarmode. Vi får se om magen går tillbaka till shit-mode igen efter den här snacks-måltiden .. 

 

"Sabrina" av Nick Drnaso. Svårt efternamn att uttala det där. Det första seriealbumet att nomineras till Man Booker Prize (ungefär brittiska motsvarigehten till Pulitzer-priset eller Nobel-priset). Läste den vid poolen. Good shit. Inledningsvis känns den ödslig, svår och emotionellt distanserad. Men den lyfter och lyckas verkligen "catch the moment we live in". Fake news, social media goes insane, konspirationsteorier. Jävligt bra. Och nästan dystopiskt desillusionerande om vår samtid.

 

Craft beer och mikrobyggerierna är verkligen överallt. Och även udda eller iallfall oväntade hörn av världen brygger riktigt bra småskaligt öl. Vi drack importerade Hong Kong Pale Alen "Classic" i hotellbaren och det kanske inte var helt oväntat att det skulle leverera. Men även IPA:n levererad från ett litet bryggeri i Kambodja på kvarterskrogen smakade riktigt bra den med. Ölvärlden är verkligen roligare idag än för 25 år sedan.