Torsdag 16 augusti - Lördag 18 augusti - Värmen i Japan

 

Tydligen skrev Japan i sin OS-ansökan att vädret här i slutet av juli och början av augusti är ”mild and ideal for sporting activities”. What a bunch of liars. Fake news på Trump-nivå. Typ. Varje gång vi har varit här under den perioden har det varit ett flertal dagar över 35 grader och luftfuktigheten är nästan alltid massiv. Det kommer vara tuffa förhållanden. Tydligen har Tokyo den 3e högsta medeltemperaturen i juli av alla OS-städer som arrangerats hittills. Bara Aten och Atlanta har haft högre. Och vem vet om två år hur det ser ut då.

 

 

Jag joggade två tidigare morgnar i Kyoto och det var rätt långt ifrån ideala förhållanden. Nära-dödenkänslan flåsade mig i nacken från första stegen .. Men Kyoto är samtidigt en underbar stad att både jogga och cykla i. Långa plana sträckor utmed kamogawa-floden med syrsor som spelar och hägrar som njuter av vattnet, mysiga nästan bilfria bostadsområden och så dyker det upp någon historisk byggnad var 50e meter. Svårslaget. Det är då man tänker att här vill jag bo.

 

Jag kan inga trafikregler eftersom jag inte har körkort så när jag cyklar själv som jag gjorde några timmar i Kyoto då är det cykelbud-style. Jag bara kör. Letar luckor mellan bilarna hela tiden. Sneddar som en galning även gatan fram och tillbaka. Skiter i alla rödljus. Underbart. Nästan ingen cyklar med hjälm här och 90% cyklar på trottoaren mest hela tiden. Ingen cyklar lika illa som mig dock..

 

 

Dagarna går. Alltför fort som alltid. Stenträdgårdar. Day trip till västkusten och havet. Yuzu-drinkar. Krökar en kväll med ett svenskt par som båda är psykologer. Några tempel till. Stanna tiden. Nu!

 

 
Nöje en lördagkväll i Kyoto. Ljuskonst. Som projiceras utmed en skogspromenad till ett Shinto-shrine. Stora plastbollar som byter färg och lyser upp omgivningen. Det är verkligen svårt att förklara hur det här kan vara magiskt. Japanska konstkollektivet Team Lab genomför den här konstinstallationen under några veckor i augusti och september här. Tillsammans med tusentals andra promenerar vi fram mellan plastbollarna i mörkret och tittar på hur träden byter färg. Allt ackompanjerat av plingande psykedelisk musik i bakgrunden. Immersive. Underbart.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0